Förvirring och saknad, 7 augusti

Idag vaknade jag vid halv 12, steg upp och åt frukost och pysslade lite irummet =(på datorn ;)) heh och sen kom småtjejerna. Vi övade inför bomarsundsdagarna som är nu på lör-sön. Skall bli rätt kul, kanske träffar folk man inte sett på hela sommaren och så :)

Annars har jag idag tittat på gamla bilder på pappa och håller som bäst på att göra ett kollage :) Gamla gubben fyller ju år imorgon så :D Och jo idag kom grannarnas hus ^^ de har beställt elementhus :P hade tänkt gå och kika på hur det ser ut men det regnar så har inte direkt lust att gå ut. Men skall väl gå en liten kvällspromenad kanske :) Det är alltså Greger & Mikaela och Amadeus förståss som skall flytta :), ca 50m bara men ^^ Och deras hund, Mira skall förståss också flytta med :D

Överlag så gå dagarna trögt för mig, har inte mkt att göra och det mesta som disskuteras i detta hus är sofi och eves flytt. Beräknat datum är nu 24 aug. Först nu på måndag skall Eve och Sofi åka över och lämna lite grejjer och se hur det ser ut och så. Sen till nästa helg skall åtminstonde mamma & pappa och sofi & eve åka med "flyttlasset" så att säga. De har tänkt låna farbrors bullbil så de ska väl få rum med en hel del. + en bil till då :)

På tal om att flytta så skall ju jag få flytta till stan efter sista augusti om jag vill :P Just nu lockar det med att få sova längre eftersom jag inte då behöver åka buss i 45min utan cykla/gå i 5min till skolan :)

Men kommer jag vilja bo ensam? laga mat till sig själv varje dag, bo längre ifrån farmor, tilda och så. Hmm :S Just nu är jag mest förvirrad. Skulle nog vilja bo istan men kanske inte själv. Får se hur jag gör...

Vad som för stunden mest irriterar mig är att jag inte kan åka på reunion partyt till åbo :( Skulle så gärna vilja träffa Riki, Erja, Jensku, Anna, Emilia och de andra. Åh varför går inget som jag vill?!?

Det känns som att livet rinner iväg och att jag inte hinner med. Dagarna går och inte får jag mkt vettigt gjort :/ Jag skulle också vilja åka och hälsa på mormor eftersom hon är sjuk :/ och har varit det rätt länge nu... Mamma tror att det är sista sucken men det vill jag inte tro på!! jag skulle inte klara av ännu en begravning :( 

När jag idag tittade på bilder av pappa var ju farfar med på en hel del. Usch vad jag saknar honom :( Det värsta är att jag inte riktigt hann säga hej då till honom heller :/ Jag fick bara beskedet en vanlig tråkig skolonsdag när jag satt vid bläckfiskbordet i sjuornas korridor och vänta på nästa lektion. Jag kommer ihåg stunden som om det var igår, och hur det kändes när jag samma eftermiddag kom hem, steg ur skoltaxin. Tittade upp mot farmor & farfars hus som påminde mig om att jag aldrig mer skulle kunna gå dit och hälsa på farfar. För nu var han borta.

Den 18 april 2007 lämnade han oss. Bara att tänka på honom får det att stockas i halsen och jag känner hur tårarna börjar komma. Det har gått över 1 år nu, men vad spelar det för roll? Jag saknar honom lika mycket ändå :`( Jag minns far/mors dagarna hos dem, födelsedagarna, kortspelskvällarna, kräftskivorna för att inte glömma minisläktträffasmiddagarna vi hade på vårdö. :/ nu är allt sånt slut :( 
 Speciellt kommer jag ihåg min och farfars sista fisketur. Bara jag och han, maskarna i burken, den vajande vinden och ljudet från metspöna som drogs upp och ner ur vattnet. Jag kommer ihåg den dagen, inte datumet men precis hur dagen var. När vi kom tillbaka till dem hade farmor lagat plättar som vi åt med nöje, utsvultna som vi var. Det var en perfekt sommardag.

Åh vad jag saknar min farfar Anders Lindholm. Älskad make, far, farfar, gammelfarfar, farbror och mångas vän.
Han var en man med humor, han gjorde alltid alla på gott humör. Och för det älskade jag honom och gör det fortfarande <3

Snackade just med malin på msn, hon skickade en massa länkar om personer som upplevt värre än vad jag har. Utan att jag hade berättat för henne om vad jag skrivit och känner ikväll, vet inte om hon hunnit läsa kanske men. Det är en riktig vän, jag behövde inte säga något, och genom sorgevideorna jag tittat på och gråtit till förstår jag att det finns värre saker. Även fast det känns som att jag nått botten och bara vill bort, saknar farfar och andra människor finns det värre saker. Tack malin, du vet nog inte hur mkt du betyder för mig <3

till en av videorna anv'ändes denna låt som jag nu älskar! den är underbar och jag kan inte fatta att killen som sjunger är så liten som 14 :O ja vissa har talang helt enkelt. Declan galbraith - An angel, http://www.youtube.com/watch?v=Dn51LxzSHf0

Nu skall jag ut på kvällspromenad och sen sova och hoppas på en ljusare morgon dag. God natt!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0